8.2 Du kidnappas av reptilhjärnan ibland … när du är riktigt rädd.

 Läs igenom listan en gång till. Lägg märke till vilka av dem som du känner igen hos dig själv.

Fundera på vad som händer när rädslan uppstår. Vad händer med dina tankar? Vad händer med din kropp?

När du kommer i kontakt med en av dina grundrädslor kan du blir kidnappad av din reptilhjärna. Det är den delen av hjärnan som vill att du ska överleva. Den delen som gör att du vill fly, slåss eller spela död när du känner att du är hotad (till livet). När du är riktigt rädd och kidnappad av reptilhjärnan är det svårt eller omöjligt att fatta rationella beslut.

Säg att någon skrattar i din närhet. Du känner hur något knyter sig i magen. Du känner dig omedelbart som den som skrattet handlar om. Du känner dig förlöjligad. Din reptilhjärna vaknar till, den vill ta dig ur den hotande situationen. Du väljer att gå därifrån… övertygad om att de andra skrattar åt dig.

Alltså. Du kommer i kontakt med en av rädslorna. Du blir kidnappad av reptilhjärnan. Du flyr. Rädslan är kvar. Nästa gång någon skrattar kanske obehagskänslan kommer tidigare.
Ganska ofta är det dessutom så att reptilhjärnan har fel. De andra snackade inte skit om dig. Du blev inte överkörd av tåget. Du kom i tid till mötet.

För att undvika att du blir kidnappad av reptilhjärnan finns några steg du kan ta, till exempel när du tror att någon skrattar åt dig eller något som du tycker är värre än det.

1. Bli medveten om vad som sker. “Jag tror att de skrattar åt mig. Jag börjar känna ett obehag i magen. Det verkar som jag håller på att bli kidnappad av reptilhjärnan. Jag är rädd att bli förlöjligad av andra. Det känns pinsamt.”
2. Medvetenheten gör det möjligt för dig att välja vad du ska göra nu (istället för att reptilhjärnan bestämmer att du ska fly, spela död eller gå till anfall.) Ett sätt att återta kontrollen över tanken och kroppen är att låta hjärnan få mer syre. Det minskar också stressen som uppstår när reptilhjärnan är på väg att aktiveras.
Stanna upp en liten stund. Ta några långsamma och djupa andetag. Fokusera på din andning. Andetagen gör att hjärnan får mer syre och det blir lättare att tänka/känna klart.
3. När kroppen har lugnat ner sig lite, när tanken är klarare, fråga dig: “Är det mig de skrattar åt?” Nu kan du välja att göra en “verklighetskontroll”, alltså fråga dem som skrattar vad de skrattar åt (mer om verklighetskontroll i sidan 8.4 om skuldkänslor). Eller fundera på om det spelar någon roll om de skrattar åt dig eller åt något annat.
4. Om du gör en verklighetskontroll, lita på svaren du får.

Alltså, bli medveten om vad som händer i dig och försök ta dig ur reptilhjärnans grepp så fort som möjligt. Min erfarenhet är att andning är en nyckel.
Ett andra steg är att se vad rädslan handlar om och ifall den är rimlig i den här situationen.
Ett tredje steg kan vara att agera på ett annat sätt än du brukar och se vad som händer.
Så hitta sätt att hitta tillbaka till dig själv och se att rädslan som dök upp förmodligen har att göra med något annat, något gammalt, och att din hjärna reagerar av gammal vana.
Det finns andra vägar att gå.