1.2 vad väntar du på?
vad väljer du?
När du är riktigt gammal och närmar dig döden. Vilket råd skulle du ge till en yngre kvinna då? Eller, ta det ett steg längre: Vilka råd skulle du ha velat få när du var yngre, som hade gjort det lättare att vara du idag?
“”Jag önskar att jag vågat leva ett liv sant mot mig själv – inte ett som andra förväntade sig.””
Det var det vanligaste svaret Bronnie Ware fick, när hon samtalade med människor på dödsbädden.
Fram till nu har du levt ett långt liv, du har fått många erfarenheter, mött många människor, varit med om glädje och sorg, varit kär och besviken, lärt dig en massa, förkastat annat.
Kanske har du mest levt på, utan att reflektera så mycket över livet, eller vad du gör med livet? Kanske har livet bara rullat på?
Kanske har du känt dig tillräckligt nöjd med livet?
Vad skulle hända om du stannar upp en stund, ger dig själv tid till reflektion och funderar på hur du vill leva i resten av ditt liv?
Varje gång jag läser om hur Bronnie Ware satt och samtalade med döende personer om vad de ångrade mest i livet, är det slående att så många verkar ha hållit tillbaka sig själva, att de levt efter andras förväntningar, istället för att leva ett ”sant” liv.
Du har nu bjudit in dig själv till en resa, där du får möjlighet att reflektera kring vad du vill göra med resten av ditt liv. Jag kommer att bjuda på mina och andras erfarenheter, allt för att inspirera dig till att leva ditt liv, på dina villkor, och på vägen hinna fundera på vad som hindrat dig fram till nu.
♥ Stanna upp några ögonblick, just nu. Fundera på vad du är mest rädd för, på riktigt, och sätt ord på det. Skriv gärna ner din rädsla - så att den blir mer synlig för dig.
Just rädsla är ofta det som leder till att vi lever liv mer på andras villkor. Många kvinnor får lära sig att vara osjälviska, att ta hand om andra, snarare än om sig själva. De kvinnor som tar för sig lite mer än genomsnittet, kan få höra att de är egoistiska. Enbart rädslan för att få höra det, kan fungera om en spärr mot att ta för sig mer av livet.
Vi kan vara ängsliga för vad andra tycker om oss, känna en rädsla för att bli dömda och det kan bidra till att vi gömmer oss för världen och blir mindre än vi i själva verket är.
Som mogen kvinna är det också mycket som händer i oss och våra kroppar, som vi behöver lära oss att förhålla oss till.
Alla föds, åldras och dör. Det är det enda vi vet med säkerhet. Vi lever i ett samhälle där åldrande tycks vara pestsmittat och därför är det inte så konstigt att vi blir självkritiska, nästan som vi var som tonåringar, och börjar ogilla den åldrande kroppen. Det är klart att det går att sörja förmågor som försämras eller försvinner, men vad vi än gör - och även om vi tar genvägar som ansiktslyftningar, så kommer vi inte ifrån det faktum att vi åldras.
Tänk när vi kan möta oss själva och våra kroppar med grace, med värdighet och älska oss själva med den kropp vi har.
Så det är tid för action nu. Det är din tid nu. Det är tid att ta ut svängarna, på allvar fundera på vad du vill med ditt liv, vem du är och vad du vill uträtta eller uppleva.
När vi upplever att det finns många krav från omgivningen - och självpåtagna krav - på hur vi ska vara, är det lätt att få uppfattningen att vi lever i ett fängelse. Vad skulle hända om vi har modet att öppna dörren till fängelset och se på världen utanför? Jag hoppas tanken på större frihet att vara du är lockande!