3.6 Vilket spelutrymme tar du?

Hur viktig är andras bekräftelse för dig?

”Har du ingen skam i kroppen”, säger någon och tittar kritiskt på mig. Jag har gjort något som hen inte gillar. Kanske har jag inte uppfyllt hens moraliska kompass, eller gjort något som bryter mot hens regler om ett bra beteende.
När jag är helt beroende av vad andra tycker om mig, kan en sådan kommentar kännas förödande. I takt med att självkänslan växer, får andra människors åsikter mindre betydelse. Det är bra. Både när det gäller det som du uppfattar som ros och det som du uppfattar som ris.
De allra flesta människor har ett starkt bekräftelsebehov. De vill att andra ska bekräfta deras värde. En viktig del i att ta maken i mitt liv, har varit att jag lärt mig hur viktigt det är att jag äger mitt värde och inte lämnar över det till andra. Samtidigt är det naturligtvis jätteroligt när någon gillar mig eller det jag gör, men jag kopplar det mindre till mitt eget värde! 

1. Vad händer när någon säger till dig att du gjorde en dålig insats?
2. Vad händer om samma personer säger att du gjorde en bra insats?
3. Hur viktigt är det att få bekräftelse av andra?
4. Är det viktigare vad andra tycker om dig och ditt beteende, än vad du själv tycker?

Vad gömmer du?

En förklaring till att vi ibland känner oss osäkra är att vi lägger för stor vikt vid vad andra kan tänkas tycka om oss. Jag har själv upplevt hur rädslan för andras åsikter har gjort att jag krympt mig själv.

Nu är det hög tid att ge oss själva större spelutrymme.

Jag upplever också att vi ibland gömmer oss för oss själva. Det sker när vi exempelvis skyller på plikter eller måsten, för att slippa ta ansvar för vad vi själva vill. Då uppstår risken att till slut bli utarbetad, trött, känna sig osedd, ja till och med värdelöshetskänslor kan komma till ytan.

Det vi gör då är i praktiken att skylla hur vi mår och lever på någon annan. Om de inte vore för dem alla deras krav skulle vi kunna vara lyckliga.

Det är upp till dig att hitta sätt att trivas med dig själv. Att se på dig själv med kärlek och att behandla dig så också. När du accepterar dig själv kommer du med stor sannolikhet att bli gladare, lyckligare och förmodligen också få utlopp för din kreativitet och få lättare att förverkliga dina drömmar.

När vi är rädda för att ta plats, att säga som det är, ger vi bort spelplanen till någon annan. Tricket är att möta rädslan, i din egen takt, och börja känna att du har makten.

En väg dit är att se på dig själv med klarare blick. 

Behandla dig själv som du behandlar andra

Hur vanligt är det att du dömer dig själv hårdare än andra? Min erfarenhet är att vi själva ofta är vår starkaste kritiker. Jag har tidvis varit alldeles för hård och dömande mot mig själv.
Så titta på reflektionsfrågorna högre upp på sidan igen. Låt oss säga att du faktiskt gjort en dålig insats. Vad skulle du säga om någon annan gjorde en dålig insats? Hur skulle du se på den personen? Vad skulle du göra?
När du märker att du är för självkritisk, föreställ dig att det handlar om någon annan och testa din reaktion. Försök sedan se på dig själv med lika vänliga ögon.

vad gör du istället för att ta plats?

Låt mig ta ett exempel: På din hemliga bucketlista (vad du vill hinna med innan du dör) står att du önskar åka på en romantisk resa med din älskade, men du drar dig för att fråga hen om det, eller tala om ditt önskemål, för att du är rädd att hen inte ska gilla idén, eller kanske till och med skratta åt det.
Men du vill verkligen göra en resa. Det känns viktigt. Som en manifestation över er kärlek. 
Då kanske du har hittat sätt att få din önskan uppfylld ändå? Du kanske har en strategi som den andre ännu inte har upptäckt. De flesta av oss manipulerar våra närmaste på olika sätt, för att få vår vilja igenom, och det är bra att vara medveten om det.
Det enklaste är naturligtvis att säga som det är. Att ta risken att få ett nej. Att ta chansen att få ett ja. Om du inte uttalar dina önskemål får du i praktiken ett nej, eftersom frågan aldrig ställs.
Bli medveten om vilka strategier du använder för att få som du vill - även om du tycker att det är jobbigt att bli medveten om det! 
Så, handen på hjärtat: När du tror att du riskerar ett nej, hur agerar du?
(Min farmor hade ett sätt att lägga fram saker till sin man, så att han trodde att han kom med idén. Hon gjorde det för att han aldrig accepterade ett förslag som kom direkt ifrån henne. Manipulativt? Ja - och jag kan förstå henne! Hon blev liksom streetsmart.)
Tänk tillbaka på en situation då du önskade något och se hur du gjorde då.
♡ Vilken var din strategi för att få din vilja igenom?
♡ Lägger du märke till ett mönster hos dig själv?
♡ Hur skulle du beskriva det?
♡ Vad skulle kunna göra att du är mer beredd att ta risken?
Om du säger som det är, finns en stor chans att du får ett ja!

PS: I det sjunde steget fördjupas de här resonemangen en del!