8.7 vilka får krympa dig?
Den här bilden har jag fått mycket feedback på. Somliga älskar den. Andra hatar den. En del tycker att de inte känner igen mig, att jag är för mycket på bilden. Och kanske just därför behöver jag publicera den emellanåt - för att påminnas om att stå upp och stå kvar, för att påminnas om att ta min plats.
Vi människor är sociala varelser. Vi behöver varandra. En av funktionerna med skam är faktiskt att hålla ihop flocken, genom att se till att gruppens medlemmar hade ungefär samma värderingar. Skam är inte bara dåligt. Den får oss att bete oss mer civiliserat.
Samtidigt är skam och rädsla bland det som håller oss mest tillbaka. Många av oss är rädda för att störa flocken eller bli utstött ur den. Därför händer det att vi krymper oss själva - ibland helt i onödan.
”Men vad ska de andra säga om jag…” är en typ av tanke som kan leda till att du låter bli att göra det du vill eller önskar. Att frågan inte ställs.
Ett sätt som kan bidra till att minska rädslans grepp är att ställa den i perspektiv till något annat. En mänsklig egenskap är nämligen att vi förstorar det som skrämmer oss och förminskar det som känns bra. Som en tumregel brukar man säga att tio komplimanger kan väga upp en negativ kommentar.
Därför är det hög tid att bry sig mindre om de negativa kommentarerna och försöka se vad som verkligen sker.
undvik att generalisera
Ibland kan vi ha en tendens att generalisera. “Alla tänker”. “Ingen gör”. “Det händer alltid”. “Det gör jag aldrig”. Men det hörs ju på själva ordet att generaliseringar är just det. Överdrifter. Ett sätt att dra alla över en kam. Eller ett sätt att öka rädslan för något. Generaliseringar kan bidra till att något känns om inte omöjligt, så väldigt svårt.
När vi är rädda för något är det lätt att tänka “alla kommer att döma mig för detta”.
Det är högst troligt en överdrift.
Nu ska jag utmana dig, när det gäller generaliseringar. Låter du dem krympa ditt liv? Isåfall är det dags att sluta med det.
Börja med att tänka på något du skulle vilja göra eller vara, som du låter blir att göra. Du låter bli för att du är rädd för vad andra ska tänka eller göra. Här är några meningar som inspiration. Du behöver hitta dina egna exempel på när du generaliserar på liknande sätt.
”Jag vill börja dansa balett, men alla kommer att skratta åt mig. En femtiofemårig tant som vill bli ballerina… ha ha ha”.
”Jag skulle vilja säga upp mig på jobbet och starta eget. Redan nu har jag massor med beställningar på stickade tröjor. Men alla säger att det är vansinne. Hur skulle jag kunna försörja mig på ett sådant hantverk?”
”Jag vill söka jobbet som vd, men det är ju ingen chans att jag skulle få det, och alla som får reda på att jag sökt det kommer att skratta åt mig bakom min rygg.”
”Jag skulle vilja prata om sex med mina vänner, men då kommer ingen att vilja vara med mig.”
När du har hittat minst två exempel är det dags för nästa steg.
Titta på din rädsla, till exempel hon som är rädd att bli förlöjligad för att hon vill dansa balett, och skriv en lista över de personer du tror kommer att döma dig för det. Skriv deras namn. Var specifik. Skriv gärna också varför du tror att den personen skulle döma dig.
“Mamma. Hon skulle tänka att jag aldrig blir vuxen och säga att hon skulle skämmas över mig.”
”Min partner. Han skulle börja gapskratta och jag skulle känna mig så pinsam.”
”Bella. Hon vill inte att jag ska utsätta mig för risken att andra skulle förlöjliga mig.”
Räkna antalet personer på din lista. Hur många är de?
Nu kommer den stora utmaningen: Ska du låta dessa personer bestämma hur du ska leva ditt liv?
När jag räknar efter hur många jag tror skulle reagera på hur jag beter mig i olika situationer, inser jag att det sällan är mer än en handfull. Tänk om min rädsla bygger på fantasier, och utgår ifrån de rädslor som reptilhjärnan levererar? Därför kan det också vara bra att ta den här utmaningen ett steg till.
Välj ett av de exempel du har och en person som du verkligen vill vara vän med eller inte förarga. Ofta är det någon nära dig, till exempel dina föräldrar, din partner, dina barn, dina närmaste vänner. Når du tänker tanken “Mamma kan bli arg…” ställ dig dessa följdfrågor:
Är det säkert att mamma verkligen blir arg?
Om hon blir det, vad spelar det för roll egentligen?
Ska din rädsla för vad mamma eventuellt tänker om det du gör, hindra dig från att förverkliga dina drömmar?
Vilken makt vill du ge till människor runt dig?
Vad skulle hända om du möter rädslan istället?