3.1 Vem bestämmer över ditt liv?
“Jag måste leta efter och lita på min inre röst istället för att leta efter andras bekräftelse. Det räddar mig från att leva någon annans liv.”
Vad ska andra tycka om jag…
Men vad ska barnen säga om jag berättar att jag är förälskad? Vad ska andra tänka om jag väljer att skilja mig? Vad ska andra tycka om jag säger att jag ska sluta färga håret, byta jobb, gå i pension, inte fira jul…
Hur vanligt är det att du i praktiken låter andra styra ditt liv? Och är det inte hög tid att själv sitta vid ratten nu, och vara mindre ängslig över vad andra tycker om dina val?
Enklare sagt än gjort
Jag försöker verkligen att bry mig mindre om vad andra tycker om mig, eftersom det (att jag bryr mig) ibland gör mig ängslig och rädd. Vad spelar det egentligen för roll vad andra tänker och tycker om just mig?
Det finns en fras som jag ofta återkommer till:
”Vad andra tänker om mig, har jag inte med att göra.”
Den är lätt att säga, men svårare att leva efter. Ändå är det en väg till ett friare, vildare, roligare liv, ett liv mer på dina villkor, där du bry dig mindre, eller inte alls, om vad andra tycker.
Jag minns när jag var på väg att skilja mig från barnens pappa. Jag våndades mycket länge. I år. Jag hade lovat mig själv att stanna i äktenskapet till varje pris. Men jag började inse att priset var för högt. Det fanns en längtan i mig, som inte blev stillad genom äktenskapet. En av de saker som jag längtade mer efter var ett fungerande sexliv. Även om jag försökte att inte låtsas om det - och istället fokuserade på AB Familj - så avslöjades jag i mina drömmar. För min drömvärld var fylld av läckra män som jag älskade med.
Ett av skälen till att det var så svårt för mig att skiljas var: ”Men vad ska andra tycka, tänka och säga?” Jag visste att vi sågs som en fantastisk familj och medan andra äktenskap kraschade stod vi kvar. Det var som att jag inte ville krossa omgivningens illusioner.
Tiden före skilsmässan rådfrågade jag väninnor. Det surrade av frågor i mitt huvud: Hur vet jag om jag ska skilja mig eller inte? Och kan jag skilja mig? Hur kommer det då att gå för barnen, för ex-mannen och för mig själv? Skulle jag klara mig ekonomiskt? Skulle jag stå ut med att bli identifierad som frånskild? Vad skulle familjen säga?
De råd du ger speglar förmodligen dig själv.
Efter ett tag lade jag märke till att svaren jag fick från väninnorna, speglade dem själva, snarare än var råd till mig. Jag kunde se hur de som skilt sig, sa ”skilj dig”. De som stod ut i kämpiga relationer, uppmuntrade mig till att stå ut och fortsätta äktenskapet.
Vid den här tiden var jag troligen deprimerad. Till slut insåg jag att jag var tvungen att fatta ett beslut som var grundat i mig själv. En av de funderingar som hjälpte mig på vägen var denna:
“Vad vill jag lära mina barn om relationer? Vad vill jag lära dem om att följa sin inre röst, sina drömmar, sin längtan? Vill jag att de anpassar sig till vad de tror eller vet är omgivningens förväntningar, eller vill jag att mina barn ska ha friheten att flyga vart de vill och göra egna livsval?”
Du förstår vad jag till slut landade i. Jag ville att mina barn skulle bli friflygande fåglar.
Till saken hör att jag mött bleka hopsjunkna kvinnor som i mogen ålder sade: ”Jag stannade i äktenskapet för barnens skull” Jag har också hört föräldrar säga samma sak till sina barn: ”Vi stannade för er skull.” Det kan man kalla en förgiftad pil. Varför ska vi lära barnen att svika sig själva, att inte följa sina drömmar, att göra livsval utifrån omgivningens förväntningar? Och ännu värre, att på detta sätt skuldbelägga barnen, genom att lägga ansvaret på att stanna kvar i ett olyckligt äktenskap på dem? Till slut gick jag och visade barnen att den möjligheten finns. Jag visade att frihet och egna val är möjliga.
Var det värt priset, kanske du undrar? Ja, det var det verkligen. Verkligen!
När jag stod själv på egna ben efter ett relativt långt äktenskap kände jag mig väldigt skakig. Jag visste inget om framtiden. Jag visste inte hur omgivningen skulle reagera. Det blev som att starta ett annat liv, med andra förutsättningar. Det var svårt att navigera i det nya landskapet. Men jag lärde mig. Ganska snabbt insåg jag att det fanns vänner och bekanta som stannade kvar. Det fanns de som försvann ur mitt liv. Det är frihetens pris.
Det är lätt att lägga mycket energi på vad andra kan tänkas tycka om dig. Se bara teveserien “Solsidan” som i varje avsnitt visar hur mycket grannar och vänner bryr sig om vad andra kan tyckas tänka och där de bland annat pågår en tävling om att ha de senaste prylarna och laga den mest exotiska maten.
Börja med att fundera på hur mycket du bryr dig om hur andra beter sig. Vad kan störa dig? Vad kan irritera dig? Vad kan göra dig avundsjuk? Hur mycket energi lägger du på att jämföra dig med andra?
Och nu vänder du blicken mot dig själv:
1. Hur vill du att andra ska se dig?
2. Hur viktigt är det att de uppfattar dig som du vill bli uppfattad?
3. Hur vet du vad andra tycker, tänker eller säger om dig?
4. Vad spelar andras syn på dig för roll?
(Om du vill kan du vända på frågorna också:
Hur ser du på dig själv?
Hur viktigt är det att du lever upp till dina egna förväntningar?
Vem eller vad är det som avgör om du är okej eller inte?
Hur påverkar din syn på dig själv ditt beteende?)
Finns det tillfällen då du känt dig som ett offer? Har det hänt att du spelat martyr? Fundera på vad du lärt dig av det.
Hur ser du på andra som ser sig som offer eller martyrer?
Bli mindre beroende av vad andra tycker om dig.
Vad kan du göra för att bli mindre beroende av vad andra tycker om dig?
Börja ta makten i ditt liv, genom att bry dig mindre om vad andra tycker om dig.
Be om feedback från andra människor.
Om du umgås med personer som gärna diskuterar andra som inte är närvarande, ta för vana att inte delta i skitsnacket. För om du snackar skit om andra, så är ju risken stor att andra snackar skit om dig.
När du känner dig som ett offer, zooma ut lite, och se dig själv med viss distans. Vad är det som gör dig till ett offer? Kan du vända det och se något annat? Vidta en konkret åtgärd för att minska din känsla av att vara ett offer.