4.8 stäm av dina tankar
I psykologi brukar man tala om att människor gör vissa grundantaganden om livet och att de i hög grad föds i de upplevelser vi hade som barn.
Det gör att en del människor tycker att de lever i en vänlig värld, medan andra har känslan av att världen eller livet är svårt eller kanske till och med plågsamt.
Jag själv har haft grundantagandet om att jag inte riktigt hör hemma i den här världen och att jag måste förtjäna kärlek. Jag har trott att det inte räcker med att vara jag.
Det gör att jag ofta - fortfarande - har lätt att tolka situationer till min nackdel. Om något är möjligt att tolka negativt, så har jag en tendens att göra den tolkningen.
Och det har självklart hämmat mig på olika sätt. I dag är jag medveten om dessa grundantagandet och jag har hittat sätt att möta den delvis negativa programmeringen.
Det är därför jag tycker att det är så viktigt att både lägga märke till tänkandet i sig, men också vilka tolkningar av verkligheten som tankarna för med sig. Ganska ofta visar det sig att de ofördelaktiga slutsatser jag drar inte stämmer. Men då behöver jag föra upp dem till ytan… och det kan självklart upplevas som sårbart. Jag tycker att det är värt det… för genom att tala om det… så får jag allt oftare bevis på att mina tankar skapar osäkerhet och rädsla i mig och att det ganska ofta är onödigt!
Gör en verklighetskontroll
När du kommer på dig med att tolka verkligheten, och i synnerhet om du upptäcker att din tolkning är till din nackdel, är det superbra att göra en verklighetskontroll.
Det bygger på en viktig förutsättning, nämligen att den du frågar ger ett ärligt svar. Så det kan också vara en bra överenskommelse att ha: “När jag ställer en fråga, säg som det är, så gör jag detsamma.”
Jag har sett ett samband mellan personlig osäkerhet och att “måla fan på väggen”, alltså tron på att andra inte gillar mig eller det jag gör. Med större inre trygghet spelar det dels mindre roll vad andra tycker och tänker och för det andra är risken mindre att du tror att någon snackar skit om dig, eller har slutat älska dig.
Börja lägg märke till dessa tendenser hos dig själv.
Ett exempel:
Du befinner dig på jobbet och en person passerar utan att hälsa på dig.
Du tolkar det omedelbart som att hen är sur på dig eller att du har gjort något fel.
Du blir orolig.
En annan person passerar dig, utan att hälsa.
Du tolkar det som att det är fler som ogillar dig eller tycker att du har gjort något fel.
Sedan händer flera saker under dagen, som är möjliga att tolka negativt och vid slutet av dagen känner du dig olycklig och osedd och funderar på hur länge du ska orka vara kvar på det här jobbet.
Det du kan träna på är att, så fort det är möjligt, bryta ditt tankemönster genom att ställa en eller flera frågor. När du ställer frågan tar du en risk. Någon kan vara irriterad på dig och du får veta det. Det vanligaste är dock att dina tankar har löpt amok och övertolkat det andra gjort eller inte gjort. Och då blir du mer medveten om att du skapar en slags fientlig värld av dina tankar.
Min erfarenhet är att min fantasi, min tolkning, mycket ofta är värre än verkligheten!
Så om du hamnar i en liknande situation (till exempel som den på min teckning) så kan du fråga:
Du hälsade inte på mig i morse och jag började tänka att du är irriterad på mig. Ligger det något i min tanke?
Om det är så att du jagar upp dig i dina tankar, är verklighetskontroll verkligen bra, då kan ditt nervsystem lugna sig en stund.