Vem är jag? Det var frågan som startade min inre resa. Det skedde när jag insåg att jag försökt spela en person som andra skulle kunna gilla i hela mitt liv. Jag var rädd för att se inåt, rädd att bara finna ett monster. När jag började se inåt, när jag sökte svaret på frågan, fann jag en skatt. Självklart finns det allt möjligt inom oss, sånt som vi älskar och sånt som vi fruktar.
För somliga är det självklart att “vara sig själv”, för andra handlar det om att ett steg i taget blir mer “sig själv”. Jag hör definitivt dem som kämpar med att “bli mig själv”.
Monstret på insidan
Ett av skälen till att jag väntade länge med att starta min inre resa, var att jag var rädd att finna ett monster där inne. Känner du igen det?
Min erfarenhet är denna: När jag vet mer om mig själv, när jag blir mer accepterande mot mig själv, så har jag blivit friare att leva mitt liv på mitt sätt.
Det är vad jag, på djupet, bjuder in till.
Det finns mycket som kan hindra dig från att verkligen vara du. En är rädslan för vad andra ska tycka. En annan är att det är så lätt att jämföra dig med andra, och tänka “hen är bättre än jag, hen är mer lyckad än jag, hen är snyggare än jag”.
När du visar dig själv mer, både för dig själv och för andra, blir du mer sårbar. Du låter andra se dig som du är. Ibland är vi rädda för sårbarheten, för vi tänker “sårbarhet är svaghet” - men jag menar att det är tvärtom - sårbarhet är styrka.
Var kommer drottningen in? Hon är symbolen för en kvinna som står på egna ben, som känner sin styrka, som står upp för sig själv, som är som hon vill.
Och jag tänker att det är henne vi ska leka med nu, den arketypen, den gestalten. Hon som representerar “dig”.
Zoomträffen inleds med en kort meditation. Sedan checkar var och en in. När du checkar in kan du berätta hur du känner dig just nu, eller något annat som känns viktigt att dela med gruppen.
Inför mötet får du gärna reflektera över detta:
I vilken mån är det viktigt vad andra tycker om dig?
Vilka konsekvenser får det?
Vad skulle hända om du varken jämför dig med andra eller bryr dig så mycket om vad andra tycker?
Och så en liten bonusfråga:
VET du verkligen vad andra tycker om dig, eller är det tankar och idéer i ditt huvud?
